När vi åkte till gränsen mellan Libanon och Palestina kändes det som att åka till världens ände. I början var vägen underbar med det glittrande havet nedanför vägen, två första bilderna. Längs de sista hundra metrarna var det inmurade FN-byggnader på höger sida och tomma restauranger för anställda och soldater på andra sidan. När vi nådde avspärrningen klev vi ur bilen och pratade med vakterna som sade att det var ungefär 1500 meter till Palestina. Jag har träffat många palestinier här i Libanon. I början var jag glad och sade direkt till dem att "Jag har varit i Palestina!". Men sen förstod jag att det gjorde dem mer ledsna än glada eftersom de själva förbjuds att beträda sitt hemland.
Innan vi nådde gränsen åkte vi genom ett par städer i södra Libanon, bland annat Qana som år 1996 och 2006 utsattes för israelisk massaker. Bilden med söndriga byggnaden var 1996 en FN-byggnad dit folk sökte skydd under anfallet men som Israel bombade ändå. Bilden under det är ett hus där det dog ungefär 25 personer samtidigt. Den nedersta bilden är ett minnesmärke på alla de 106 personer som dog vid det anfallet, bland annat en flicka som flytt från Irak.
Vi avslutade dagen med ett glas "mexican" (libanesiska ölet Almaza med citron) på beachen i Sour.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar