Korridorsliv

Det är inte särskilt glamoröst att bo i korridor, men jag trivs. Vi har en mikro i köket här på plan tre, spis finns på bottenvåningen. Jag har sett några baka chokladkaka där. I samma våning finns också TV-rummet där folk tittar på Biggest Looser och andra amerikanska realitysåpor. I huset bor det bara tjejer och inga killar får vistas i sovrummen. Söndag till torsdag måste man vara hemma innan 24.00, såvida inte mamma eller pappa skrivit under papper på att det är okej att komma hem senare. Vi hälsar i hissen och frågar kanske varandra ”So where are you from?” och ”What´s your major?”. Jag har tur som delar rum med Bushra, men hon är inte hemma så ofta. Studentlägenheterna är på campus, allt är på bekvämt avstånd. Sex minuters promenad uppför kullen till skolan och fyra minuters jogging till löparbanan och gymmet. Campus är en grön bilfri bubbla i västra Beirut. Det är mycket folk här men man kan ändå känna sig lite ensam ibland.

Graffiti

Det har regnat några dagar nu så jag har passat på att undersöka cafélivet i Hamra-området där jag bor. Det finns mycket att välja mellan. Caféerna satsar stort på inredning och stämning, allt för att locka till sig kaffesugna studenter. På de här ställena hänger det sällan föräldralediga mammor utan mest studenter med laptops och högar av tjocka böcker. Jag fastnade för ett ställe som heter Graffiti, som namet antyder är stället färgglatt och styligt graffat. Jag satt på övervåningen och kunde följa det som hände i baren på undervåningen genom en maxat stor spegel. Av någon anledning fick kassakillen för sig att jag inte skulle betala för min espresso, så efter att ha utnyttjat lokalen för två timmars plugg lämnade jag utan att betala en lira.

Salsasvängar i Mkallas

Det finns en salsavärld i Beirut. Rörelserna är internationella, det jag lär mig på La Isla lär de sig tydligen här också. Jag var på en salsafest idag uppe i bergen, i ett område som heter Mkallas. Alla var imponerande grymma, det var väldigt kul att dansa och låta sig bli förd av skickliga förare. Jag kunde ana att deras dansstil var något annorlunda. Det finns helt klart ett intressant salsaliv att utforska här.

På vägen hem pratade jag med taxichauffören. Jag sade (på arabiska) att jag förmodligen kommer lära mig mer engelska än arabiska på den här resa eftersom alla pratar engelska med mig. Han sade att oavsett vilket språk de pratar med mig måste jag konsekvent prata arabiska tillbaka. Stärkt av de visa orden gick jag hem till min roomie Bushra och sade att från och med nu är det arabiska som gäller. Hon blev glad och vi kom överens om att lämna engelskan bakom oss.

Al-Kitaab

Min kursbok heter الكتاب Al-Kitaab (Boken) och mina lektioner är på medelnivå. Den klass jag går i läste första halvan av boken förra terminen och läser nu andra halvan. Jag läser tillsammans med dem, men pluggar ikapp de första kapitlen vid sidan av. Kursboken är väldigt pedagogisk med ljudband, bilder och många övningar. Jag kunde alfabetet samt läsa och prata lite sedan innan. Det jag fokuserar på nu är grammatik, något jag förstått är avgörande för att kunna formulera meningar och göra sig förstådd. Jag bor - Ana askun, Du (kille) bor - Intha taskun, Du (tjej) bor - Inthi taskuni. Men jag nöter också in vokabulär: Förenta Nationerna - alómam almuttahidat, att återvända - ada ila, club - alnadi.

Som fisken i vattnet

Beirut är en vacker stad. Bilden är tagen från taket på idrottsanläggningen på campuset. Detta är alltså vad jag har framför mig när jag pluggar, grästrappor, klarblå himmel och glimtar av havet. Jag tog en promenad längs vattnet idag. Det var en blandling av fiskare, folk som joggar, badar, cyklar, dricker nypressad apelsinjuice och röker nergile. Jag satte mig på en bänk under solen och det kändes för en stund som att jag var på på semester.

Rika och trevliga

Från att ha levt på en rimlig inkomst är jag nu åter en fattig student. Nudlar till lunch och yoghurt till middag. Eftersom jag endast studerar deltid får jag inga pengar från CSN och lever därför på besparingar. Kursagifterna är skyhöga och jag undrar hur alla egentligen har råd med det. En kille i klassen som är från USA sade i alla fall att hans pappa betalar. Jag tror att det är många barn från överklassen här. De flesta som går här är libaneser, med det finns många från Syrien och Jordanien och andra närliggande länder. Sen finns det en grupp studenter från länder som USA och Tyskland. Alla libaneser som går här är inte rika, många har skramlat ihop pengar, fått bidrag eller tagit lån. Det de betalar för är kursavgiften, de flesta bor hos sina föräldrar och betalar därför inte hyra. Något som är utmärkande är att alla kan sjukt bra engelska. Min kompis Hiba sade att det delvis beror på att i grundskolan läser man alla ämnen på engelska eller franska. Endast arabiska, geografi och historia läser man på arabiska. Alla är dessutom väldigt trevliga här. Min rumskompis kommer från Saudi och köpte en kudde till mig. Hon fyller 22 år idag.

Fyra dagar in på resan

Nu känns det som jag börjat få ordning på saker och ting, första dagarna var kaos. Läraren i libanesisk arabiska sade att jag inte får plugga talspråk eftersom min arabiska är för bra. Hon sade att om en månad kommer jag ha flytande arabiska och då kommer också min irakiska dialekt ha slipats ned till libanesiska. Jag blev iskallt chockad eftersom jag är långt ifrån bra på att snacka arabiska, det var ju därför jag reste hit... Nu ska jag alltså endast läsa "fusha", det vill säga den arabiskan som används i skriftspåk, nyhetsuppläsning och i andra formella sammanhang. Sen får jag väl ägna resten av tiden åt självstudier i libanesiska.

Jag pluggar på American University of Beirut, tydligen Mellanösterns bästa universitet. Vad jag vet hittils är att det är ett fantastiskt vackert kampus, nästan idyllisk. Grönområden, klippor, blommor, 25 graders värme och utsikt över medelhavet från mitt fönster. Den översta bilden är tagen 150 meter från min bostad och den nedersta bilden från Stockholm, för att illustrera vilken väderväxling jag fick uppleva från söndag till måndag.