Music baby

Jag köpte en 80-tals radio i silver igår! Tanken är att lyssna på arabiska hits och nyheter. Privata ocensurerade radiostationer och tidningar är tillåtna. Dock ägs en del av dagsmedian av partier och politiker. Bredden av media är stor, allt från Hezbollahs TV-kanal al-Manar och premiärminister Hariris Future-TV till oberoende radiostationen Sawt El-Ghad och kommersiella NRJ-Lebanon. Jag håller på att försöka få en bild över det mediala landskapet här, samtidigt som jag lär känna nya arabiska låtar och artister. Yeah!

Stadsmiljön

Det är intressant att studera byggnaderna i Beirut, ibland kan de avsöja intressant information om området man befinner sig i. På den översta bilden syns Mohammad al-Amin Mosque och framför den står en förfallen oval byggnad. Det var tidigare en biograf med blev förstörd under inbördeskriget och har inte varit i bruk sedan dess. Den mellersta bilden är tagen i ett område där det bor flest kristna och därför är det inte övverskande att hitta hus som denna där med fransk arikitektur. Den nedersta bilden är tagen här i Hamra, jag tror att de täcker fönstren för att skydda mot sommarsolens hetta.

Manifestation för sjukvården

Idag deltog jag på en manifestation som ULDY arrangerade utanför parlementet i Beirut för att lyfta frågan om socialförsäkringssystemet. För att illustrera bristen på trygghet och skydd för den som blir sjuk, höll alla demonstranter i trasiga paraplyer som knappast skulle hjälpa om det började regna. Ett trettiotal personer deltog i Beirut, men ännu fler deltog i aktionsdagen som helhet eftersom manifestationer anordnades i ytterligare fyra andra ställen i Libanon.

Igår var vi på äventyr. Jag och ett gäng studenter åkte till ett naturskönt område i norra Libanon där vi besteg klippor, kravlade i grottor och klättrade i berg. Jag fick en adrenalinkick av att springa upp på klippan som syns på översta bilden och sedan sätta mig på kanten av den (mellersta bilden) och hoppas att ingen puttade ned mig. På den nedersta bilden har vi satt på oss skyddsutrustning och väntar på att klättra ned i grottorna.

Sjuk vård

Jag var på möte med det libanesiska ungdomsförbundet ULDY idag och de planerade inför en manifestation på lördag om sjukvården. I Libanon finns det inte en fungerande offentlig sjukvård, de få sjukhus som finns är underbemannade och saknar utrustning. De privata sjukhusen har endast rika personer råd att gå till, de privata försäkringsbolagen gör stor stora pengar. Det finns människor som dött utanför sjukhusen eftersom de vägarats inträde. Försäkringsbolagen ägs av parlamentsledamöter, som givetvis tjänar på rådande omständigheter. Systemet är korrupt och pengar går sällan till rätt ändamål. I ljuset av detta är det lätt att uppskatta den svenska välfärdsstaten. ULDY:s lösning på problemet är bland annat att beskatta de rika och lägga pengarna på den offentliga sjukvården.

Beirut in shades of grey

"Beirut in shades of grey" är en kärleksroman som utspelar sig år 1981, mitt under brinnande inbördeskrig i Libanon. Det börjar med att Rasha åker taxi och hamnar under skottlossning som hon nätt och jämt kommer undan ifrån. Rasha lever under daglig rädsla över att något ska hända henne eller någon i hennes närhet. Hon hälsar på sin moster i Paris och blir förälskad i fotojournalisten Luke. Rasha vet att kärleken är förbjuden eftersom hennes pappa aldrig skulle acceptera Luke, hon åker tillbaka till Libanon. En dag knackar Luke plötsligt på dörren till henne i Beirut och ber henne lämna sin familj följa med honom till Paris. Rasha vill inte svika sin familj och ett mentalt avstånd skapas mellan henne och Luke. Till den dagen då Luke plötsligt försvinner. Han har troligen blivit kidnappad och Rasha befarar det värsta.

Romanen är skriven av Dana Kamal Mills. Jag läste just ut boken och blev tagen av den vackra kärleksberättelsen samt skildringen av en ung kvinna som försöker klara sig i ett land där människor mördas, dör i bilbomber och försvinner dagligen. Det är en läskig tanke att allt detta utspelat sig i den stad jag befinner mig i just nu. På ytan känns allt väldigt fridfullt här. Men alla som bor här vet att situationen kan vända och att landet inom några dagar åter kan befinna sig i en ny plågsam konflikt.

Beirut om tio år

Enligt prognoser från The World Travel & Tourism kommer Libanon vara det land i världen där turism- och resesektorn växer mest år 2010. Nyheterna kommer inte som en överraskning för mig. Hela Beiruts innerstad är under ombyggnad och uppbyggnad, staden växer. För en turist bjuder landet på en blandning av bergsklättring, surfing, shopping, libanesisk mezze, arabisk kultur, mysiga krogar, festliga nattklubbar och romantiska strandpromenader. The Daily Star Lebanon skrev idag att om det inte vore för de politiska klascherna som drabbat Libanon de senaste åren, skulle Dubai inte ha existerat och Beirut skulle ha varit det kommersiella navet i Mellanöstern. Vi får se vad som händer. Men om läget fortsätter vara stabilt kommer Beirut med stor sannolikhet att vara ett världsberömt ekonomiskt och kulturellt centrum om tio år.

Mitt rosa tangentbord

Papper och penna är det jag använt hittills för att skriva på arabiska. Men nu ska jag avancera och börja skriva elektroniskt! Vissa tangentbord har både arabiska och latinska bokstäver, men mitt har endast latinska. Jag skulle köpa små klistermärken med arabiska bokstäver som man kan sätta på varje bokstav på tangentbordet. Men det slutade med att bokhandeln istället erbjöd mig att köpa ett gulligt rosa tangentbord (med båda språken) som man kan koppla till befintlig dator. Den är platt som en pannkaka och går att rulla ihop och ta med sig i väskan. Jag öppnade Microsoft Word och skrev mina första elektroniska ord på arabiska: سلؤى الساعتي (Seluah Alsaati). Yeah!

Protest mot H&M

Idag öppnade H&M ännu en butik i Israel, den här gången i Jerusalem. Att H&M investerar pengar i Jerusalem samtidigt som Israel tillkännagivit byggen av ytterligare illegala bosättningar i Östra Jerusalem är smaklöst. Bilden är tagen från en protest mot H&M här i Hamra, Beirut, idag. Kampanjsida H&M, dont buy into occupation: http://bdshm.wordpress.com/

För övrigt har Flamman publicerat en artikel jag skrivit om valet i Irak: http://flamman.se/utrikes.php?id=7212

K i Beirut

K har varit hos mig i Beirut under helgen, jag har visat honom allt jag kan om staden. Vi har utforskat barområdet i Gemmayzeh, dansat på Hip Hop klubben Chaos, ätit libanesisk mezze i Downtown, rökt vattenpipa och promenerat längs vattnet. Vi har också häpnats av den libanesiska överklassens shoppingområden, ferarribilar och lyxkrogar.

Bahibak ya Fairuz

Nu har även jag börjat lyssna på den libanesiska nationalikonen Fairuz. Hon är en av de största artiesterna i Mellanöstern och gör varenda libanes stolt över sitt land. Alla här verkar gilla henne, ung som gammal. Kvinnan i receptionen lyssnar på Fairuz varje morgon på radio och libanesisk-brittiska rapparen jag skrev om tidigare växte upp med sin förebild Fairuz. Här är en vacker kärlekslåt som heter Habaytak Bisayf (Jag älskade dig på sommaren):
http://www.youtube.com/watch?v=Ytdzrj_5TiM&feature=fvw

Konst och kärlek

Det finns en del street art i Hamra. En del använder konsten för att sprida politiskt brudskap, andra använder konsten för att säga något annat. De affischer som sitter uppe annonserar ofta kommande fester, konserter, springtävlingar eller andra arrangemang. Det verkar som att en del målar med pensel direkt på väggen. Andra sprejar. Ibland använder de hemmagjorda mallar för att massproducera en specifik stil på layouten, som "All you need is love" på bilden. Själv vänar jag på natten mellan torsdag och fredag då min kärlek kommer till Libanon för att hälsa på mig några dagar.

Val i Irak

Idag är det parlamentsval i Irak. Jag gick till en vallokal i Beirut och pratade med några av alla de miljontas irakier som röstar från utlandet. En sak som alla nämnde var den dåliga säkerhetssituationen. En man sade att han flydde från Irak för över 15 år sedan och har ännu inte kunnat återvända. Pojkarna på bilden är hans söner, de föddes i Libanon och har aldrig varit i Irak. Han sade att USA behövs i landet för att kontrollera säkerheten. En kvinna sade att hon flytt från Irak 2007 på grund av att hennes man och som blivit mordhotade. Hon ville också se fred i Irak men menade att USA orsakat den nuvanrande situationen och borde lämna landet.

Going back to my roots

Under palestinaveckan på AUB har jag tittat på två filmer om musikens roll i en motståndsrörelse. Den första filmen heter Amandla! och handlar om de svartas kamp mot apartheid i Sydafrika. Där sammanslöt demonstranter, fångar, barn, lärare och andra konstant upp i sång för att hålla modet uppe. Den andra filmen heter Sling Shot Hip Hop och handlar om hur den politiska rapen växte fram i Palestina under 2000-talets intifada och hur det blev ett sätt för ungdomar att kanalisera sin frustration. Efter den filmen var det diskussion med brittisk-palestinska rapparen Shadia Mansour och brittisk-irakiske rapparen Lowkey. De bor i Storbrittanien och kommunicerar genom musiken en stolthet över sin arabiska bakgrund. Jag blev väldigt inspirerad av dem och förstod plötsligt varför jag åkt till Libanon: för att närma mig mina rötter.

Affischering

Mitt första besök i Libanon var under juni månad förra året. Då var jag representant för Ung Vänster på ett nätverksmöte med det libaneiska ungdomsförbundet ULDY, Union of Lebanese Democratic Youth. Igår var jag och affischerade med ULDY, inför en demonstration på torsdag mot regeringens förslag på budget. Men vi kom inte så långt utan blev stoppade av polis. Anledningen är att vi blev tagna på känsligt område, i centrala Beirut nära alla myndighetsbyggnader. De tog våra ID kort och jämförde med olika register för att kolla att vi inte hade något mer allvarigt på gång. Efter två timmar släppte de oss. Hiba, internationell sekreterare för ULDY, sade att det endast hänt två gånger tidigare att de blivit stoppade.

Förutom centrala Beirut försöker ULDY också undvika att affischera i stadsdelar som kontrolleras av olika politiska grupper. Att bli stoppad av polis och frisläpt efter några timmar måste sättas i kontrast till många andra länder i Mellanöstern där man inte kan bedriva politisk kampanj för ett vänsterparti överhuvudtaget. Det är en av de saker som gör Libanon unikt. På bilden sitter Hiba och sorterar affischer.

Israeli Apartheid Week

Den här veckan är det The 6th International Israeli Apartheid Week. Det är en global aktionsvecka för ett fritt Palestina, med aktiviteter i över 40 olika städer. Här på AUB har man program med föredrag, filmvisningar, konsert och konst-workshop i det palestinska flyktinglägret Burj Al-Barajneh.

I Libanon finns det ungefär 400 000 palestinska flyktingar, de lever isolerat och har knappt några rättigheter i det libaneiska samhället. Palestinierna får inte medborgarskap eftersom det skulle ge Israel "rätt", istället hävdar man palestiniernas rätt att återvända till sitt hemland.