10 års jubileum - Israels reträtt från Libanon

Imorgon är det tio år sedan Israel drog tillbaka nästan alla sina trupper från det tidigare ockuperade södra Libanon. Det har firats i olika delar av landet, till exempel i södags när vi återigen besökte byn Zrerieh hade Hizballah ett firande med knappt 1000 personer.

Södra Libanon

När vi åkte till gränsen mellan Libanon och Palestina kändes det som att åka till världens ände. I början var vägen underbar med det glittrande havet nedanför vägen, två första bilderna. Längs de sista hundra metrarna var det inmurade FN-byggnader på höger sida och tomma restauranger för anställda och soldater på andra sidan. När vi nådde avspärrningen klev vi ur bilen och pratade med vakterna som sade att det var ungefär 1500 meter till Palestina. Jag har träffat många palestinier här i Libanon. I början var jag glad och sade direkt till dem att "Jag har varit i Palestina!". Men sen förstod jag att det gjorde dem mer ledsna än glada eftersom de själva förbjuds att beträda sitt hemland.

Innan vi nådde gränsen åkte vi genom ett par städer i södra Libanon, bland annat Qana som år 1996 och 2006 utsattes för israelisk massaker. Bilden med söndriga byggnaden var 1996 en FN-byggnad dit folk sökte skydd under anfallet men som Israel bombade ändå. Bilden under det är ett hus där det dog ungefär 25 personer samtidigt. Den nedersta bilden är ett minnesmärke på alla de 106 personer som dog vid det anfallet, bland annat en flicka som flytt från Irak.

Vi avslutade dagen med ett glas "mexican" (libanesiska ölet Almaza med citron) på beachen i Sour.

Baalbek

Hiba tog mig idag till romerska ruinstaden Baalbek, det är en av de största och bäst bevarade romerska templen. Här hålls festivaler och konserter på sommaren, bland annat har nationalikonen Feiruz uppträtt här. Filmer spelas in här och förälskade kommer hit för att gifta sig.

Sabra och Shatila

Sabra och Shatila är de två palestinska flyktingläger som år 1982 blev totalförstörda av Israel. Sabra är i huvudsak en gata med affärer dit en del åker för att köpa billig frukt. Går man in på någon tvärgata kommer man till Shatila. I området bor det både palestinier, libaneser och syrier. De flesta gatorna är väldigt små med hus packade tätt inpå varandra, till vissa gator når solen aldrig. En del av husen saknar tak och väggar, utanför byggnaderna hänger slangar som vattnet går genom. Längs gatorna finns det små mataffärer och verkstäder, folk sitter på stolar eller trottoarkanten utanför sina hem och snackar eller bara tittar. Överallt springer små barn runt och leker eller äter glass.

Palestinska flyktinglägret Bourj el-Barajneh

Idag träffade jag några medlemmar från PPP i Libanon som tog mig runt i de fyra palestinska flyktingläger som finns i Beirut, Bourj el-Baranjeh, Mar Elias, Sabra och Shatila. Här är bilder från Bourj el-Baranjeh där det bor 30 000 invånare och ungefär 90 procent av dem är palestinier.

Zrerieh i södra Libanon

På söndagen åkte jag och Hiba vidare till Zrerieh som ligger i södra Libanon. Inte många av de libaneser som själva kommer söderifrån har varit där. Fram till 2000 då Israel fortfarande ockuperade området var det rätt så farligt där. Vi hälsade på en familj som Hiba känner där som också är medlemmar och aktiva i Libanesiska Kommunistpartiet. I södags var det kommunalval över hela södra Libanon, Zrerieh var fullt av bilar med Hizbollah- och Amal-flaggor vajandes ut genom fönstret och människor som visslade och tutade. De fyra översta bilderna är tagna utanför den skola där stadens medborgare röstade. Kvinnorna med röd och grön tröja är från Kommunistpartiet, den nedersta bilden är från deras partilokal. På kvällen satt vi framför TV:n och hade valvaka. Tyvärr fick inte Kommunistpartiet in någon ledamot i kommunfullmäktige i Zrerieh. Den gemensamma koalitionslista som de båda shiamuslimska partierna står bakom tog hem segern den här gången också.

Hibas barndomsby

I lördags tog Hiba mig till sin barndomsby Qarnayel som ligger någon timmes bilresa inåt bergen från Beirut. Som andra bergsområden jag sett var det helt fantastiskt fint där med berg, berg, berg och sköna skogar. Hon åker dit nästan varje helg eftersom hon har möten med det lokala ungdomsförbundet i närheten. Hon tog mig också till grannbyn al-Maten där vi hade födelsedagsfirande för hennes kusin som fyllde 11 år. Innan tårtan satt hela stora familjen klistrad framför TV-rutan och tittade på intervju med Miss USA Rima Fakih som kommer från Libanon. Jag tror att alla kände lite stolthet över den 24-åriga muslimska tjejen som hälsade från USA och sade att hon representerar hela det Libanesiska folket. Den nedersta bilden är från Hibas barndomsrum, tjejen på bilden håller i ett kort på en kusin som satt fängslad i israeliskt fängelse fram till år 2000.

Föredrag om feminism!

Jag var på ett intressant feministföredrag i AUB idag med organisationen Nasawiya som skrev om tidigare. Det fanns jättemånga likheter mellan deras synsätt och den jag lärt mig i Sverige genom Ung Vänster, men det finns också några olikheter. Likheterna är att man pratar om genus, det vill säga socialt skapat kön. Föredragshållaren beskrev till exempel hur vi som små blir formade till killar respektive tjejer utifrån de leksaker som våra föräldrar ger oss. De pratar också om en maktbalans mellan män och kvinnor som griper in i alla delar av samhället. Det var intressant att se hur många diskussioner om könsroller liknar diskussionerna i Sverige. I Sverige pratar vi till exempel om att våldtäkt är våldtäkt oavsett om tjejen var full eller inte, här pratar de om att våldtäkt är våldtäkt oavsett om tjejen är oskuld eller inte. En likhet med föredragen i Sverige är också att det fanns några killar bland publiken som hade korkade sypunkter om olika saker.

En olikhet är att Nasawiya inte lika tydligt definierat sina teoretiska utgångspunkter utan säger att "vi tar lite från allt", vilket gör strategin för förändring något oklar. En annan olikhet är att de trycker mycket mer vikten av ett intersektionellt perpektiv, det vill säga hur olika maktordningar i samhället samverkar (klass, kön, etnicitet). De sade också att de kan ha fler gemensamma intressen med vissa män än med till exempel de kvinnor som sitter i parlamentet och för en dålig politik. Därför ser de inget behov av seperatistisk organisering. Ett perpektiv som lyftes fram vad gäller intersektionaliteten är religion och sekterism, något som vi till en viss del pratar om i Sverige men på ett annat sätt.

Protest mot budgeten

Idag arrangerade kommunistungdomsförbundet ULDY en protest mot den budget som håller på att diskuteras fram bland ministrarna. Manifestationen hölls vid presidentpalatsen utanför innerstan. Kritiken är bland annat att budgeten saknar genomskinlighet så man vet inte var alla pengar går, samt att momsen för dagligvaror höjs medan taxan för de rikas lyxkonsumtion även fortsättningsvis är låg eller står på noll.

1000 i protest mot höjda studentavgifter

Idag samlades över 1000 studenter vid huvudingången till American University of Beirut för att protestera mot höjda avgifter i skolan. Priset för en termins heltidsstudier ska höjas med 25 procent från dagens 6384 dollar. Det var häftigt att se ingången så fullt av människor, alla verkade glada och skrek slagord som "We wont pay" och "Shame on you". Under dagen arrangerades blockader av klassrummen så det var inga lektioner. Den nedersta bilden är från ingången till en av skolkorridorerna där två killar stod och uppmanade elever att bojkotta lektionen. Manifestationen vid huvudingången följdes av ett demonstrationståg genom campus som höll på i några timmar. Det är oklart om vi har lektioner imorgon eller om bojkotten fortsätter. Jag pratade med en kille som heter Jamal och som varit med och arrangerat protesterna. Han säger att avgiftshöjningen främst kommer att drabba nya studenter, men att det är viktigt att protestera för att skolan inte ska bli ännu mer exkluderande och endast bli en institution för överklassens barn. Personligen tror jag att redan idag är majoriteten av eleverna på AUB barn till rika föräldrar.

International Day Against Homophobia

I söndags var det IDAHO, International Day Against Homophobia. Här i Beirut arrangerades en heldag med filmvisning, teater, panelsamtal och manifestation. På paneldiskussionen deltog drygt 100 personer, på manifestationen var det färre, förmodligen för att folk inte vill bli tagna på bild. Jag var jätteglad att se att det pågår aktiviteter även i Libanon under IDAHO. Arrangörerna är bland annat organisationerna Helem och Nasawiya. Det är två organisationer som jobbar öppet, men det finns också organisationer som av säkerhetsskäl håller sig hemliga. Helem (Dröm) är den största organisationen i Libanon för HBT-personers rättigheter http://helem.net/. Nasawiya är en feministisk organisation, deras kampanjhemsida heter Sawt al-Niswa (Kvinnornas röster) http://www.sawtalniswa.com/. På hemsidan publiceras texter skrivna av kvinnor i syfte att synliggöra kvinnors egna berättelser och som de själva skriver: "The voice(s) within the website contribute to the construction of an Arab feminist discourse reflecting a spectrum of Arab reality (ies)." Den översta bilden är från manifestationen och den nedersta bilden är spraymålning på vägg inför IDAHO.

Baskinta

I fredags åkte jag och några kompisar till Vanessas barndomshus som ligger två och en halv timmes bilfärd inåt land från Beirut. Det är en underbar liten by som heter Baskinta med 25 000 invånare, många av dem har jobb och bostad i Beirut och kommer hit till sommaren för att varva ned. På natten satt vi på verandan och myste under filtar och skenet av stearinljus. På morgonen satt vi på verandan och åt klassisk libanesisk frukost: pitabröd, lebneh (typ det svenskar kallar för tuskisk yoghurt), ost och lokalt odlade tomater. Att åka till Baskinta med utsikt över gröna berg är en skön vila från Beiruts bullriga och intensiva stadsliv. Vanessa underhöll oss med historier om hur hon och hennes kompisar busade i området när de var små.