Jordanien är en monarki men där kung Abdullah den andre har väldigt stor makt. Fram till 1993 var det förbjudet att vara vänster och kommunist, många politiska aktivister fängslades. Då var Jordaniens Kommunistparti förbjudet och agerade i hemlighet. Nu är man lagligt registrerad men möjligheterna att påverka politiken är små. En kille från ungdomsförbundet som jag pratade med sade att man får arrangera demonstrationer för Irak och Palestina, men man får inte prata om priset på bröd. Det är med andra ord mycket svårt att agera i inrikespolitiska frågor. En speciell sak med Jordanien är att ungefär 60 procent av landets befolkning är palestinier.
Vi hade inte mycket tid att se Jordanien under resan, det finns ju mycket intressant miljö att ta del av. Men jag tog mig i alla fall två gånger ner till innerstaden och promenerade runt i al-Souk, marknaden. Jag gillar alla små butikerna med kryddor, tonvis av glittrande smycken, kofias (palestinasjalar), nergileh och billiga kläder. Amman är känd för dess sju kullar som staden befinner sig på, ett av dem heter Jebel Amman. Av någon anledning tycker jag det är så himla vackert med städer på kullar, men ser alla husen på den motsatta kullen på ett fint sätt.
Jebel Amman minns jag, syster. Det var ju där vi hängde som små.
SvaraRadera