Svartskalle bland svartskallar

En tanke som slagit mig är hur skönt det är att vara svartskalle i Mellanöstern. Mitt bruna hår, min muslimska pappa, mitt vackra namn; inget konstigt, inget udda, inget farligt; bara normalt. Alla här vet hur man uttalar Seluah rätt, jag hittade till och med en glittrande nyckelprydnad med mitt namn på i Syrien. Det är en fantastisk känsla att inte vara rädd för att bli dömd efter rasistiska åsikter, här är jag lika mycket värd som alla andra. Men så fort jag öppnar munnen hör de att jag inte är libanes och börjar chansa på olika grannländer. Egypten? Nej. Saudi? Nej, jag är svensk, men min pappa kommer från Irak och min mamma från Finland. Jag kommer ingenstansifrån och överalltifrån. Jag är en arab-finne i Sverige och en irak-svenne i Libanon.