En del libaneser här har svårt att förstå mig eftersom de stänger öronen för folk som pratar dålig arabiska. Det gäller framför allt AUB-elever. Jag har dessutom en irakisk dialekt som gör att de tror att jag pratar fel, när jag vet att jag pratar rätt! Skillnadena mellan de olika dialekterna är rätt så stora, som norska jämfört svenska. Eller till och med danska, som jag själv knappt förstår något av. Men en del libaneser förstår mig jättebra eftersom de kan tolka in vad jag menar. För någon dag sedan hänge jag med en tjej från Bahrein och några killar från Syrien som bor nära gränsen till Irak. Det var fantastiskt skönt att prata med dem eftersom jag äntligen förstod nästan allt som sades. Och de förstod mig och älskade dessutom min irakiska dialekt. Idag hade jag privatlektion med min lärare och efter att jag berättat lite om killar i Sverige, sade hon att det kändes som att prata med en arab. Hon har andra elever som pratar lika bra som jag, men jag har den arabiska känslan eller som hon sade "det arabiska blodet".
